Hej!
Jag har sedan tidig ålder hållit på med styrketräning, började i tidiga tonåren för att jag blev retad för min klena fysik. Sen dess har jag tränat väldigt hårt och regelbundet och successivt blivit riktigt atletisk och stark. Senaste året har jag fokuserat mycket på riktigt tung träning, 4-6 reps, och nu har jag börjat få problem. Jag var framförallt ledsen för mina smala armar och har tränat dem väldigt hårt, mycket grip- träning för underarmarna (plus att jag är gitarrist och spelade mycket). Har sedan länge haft ihållande värk i underarmar/händer men det har aldrig blivit värre så jag har inte brytt mig om det, förrän nu.

Vid 19års ålder har värken blivit värre, och jag har även fått problem med andra områden (rygg, nacke, ben m.fl.). Har slutat spela gitarr pga . rädsla för att det ska bli värre och börjar trappa ner träningen. Jag har sovit oroligt, tappat träningsmotivation, börjat känna mig nedstämd, ledsen, irriterad och har försökt ändra träningen men aldrig slutat träna helt. Har varit på laserbehandlingar för triggerpunkter (myofascial smärta o.s.v.) och utfört mycket självmassage men värken i underarmarna/händerna går aldrig bort (resten av kroppen svara bra på det, men värken tenderar att komma tillbaka). Har varit på ett läkarbesök där jag fick reda på att det inte är karpaltunnelsyndrom, arthris, ledreumatism eller tendonitis. Jag klarar inte av värken längre, och värktabletter hjälper inte, kan det vara så att jag är ordentligt övertränad? Ska jag sluta träna helt och bara vila eller fortsätta träna mycket lättare? Är massage bra eller bör jag bara vila? Träningen och musiken är det jag älskar mest , men jag vågar inte göra något av det längre. Vill bli smärtfri till v ilket pris som helst!!! Oerhört tacksam för svar, vet inte vad jag ska ta mig till.. Mvh, C

Hej
Jag tror att det mycket väl kan vara så att du är övertränad. Nedan så har jag bifogat ett svar på en liknande fråga jag fått som tar upp ämnet överträning. Sista delen av svaret innehåller lite tips och råd ang behandling. Lycka till och skynda långsamt.

Överträning ses ej som en sjukdom utan vanligtvis avses ett tillstånd, överträningssyndrom, med försämrad prestation och trötthet. Ett förstadium, av lindrigare natur, kallas overreaching. Överträning är klassiskt orsakat av för kraftigt ökad träningsmängd. Men ett flertal andra faktorer som återhämtning, psykisk stress, ekonomiska besvär, mm spelar minst lika stor roll. Man tror att träningsintensitet spelar större roll än träningsvolymen. Bakomliggande mekanismer är delvis okända, men obalans mellan ett flertal hormoner har noterats. Vanligaste symtomen är trötthet/uttröttbarhet och nedsatt prestationsförmåga. Muskelömhet är vanligt. Ökad mängd infektioner. Sömnbesvär, koncentrationsstörningar, nedsatt libido, nedstämdhet, humörpåverkan (irritabilitet).

Att ställa diagnosen är inte helt lätt och detv finns inga laboratorieprover eller tester som med god säkerhet kan fastställa diagnosen. Maximalt fystest kan avslöja den något sänkta prestationsförmågan och ofta något lägre maxpulsen.
Psykologiska tester som POMS (profile of mood states) synes dock vara bäst på att detektera överträning och används inom elitidrott.

Behandling är svårt och den bästa behandli ngen är prevention, dvs. förebyggande åtgärder som att öka träningsdosen gradvis. Är man övertränad så är det viktigt med försiktig upptrappning efter träningsavbrottet. Du verkar redan ha vilat en del så jag föreslår att du försöker med träning på en låg intensitet som gradvis ökas. För att verkligen hålla den låga
intensiteten och inte gå för fort fram så tycker jag att du skall försöka planera din träning ett flertal månader framåt där du redan nu bestämmer en försiktig upptrappning. Förstår att det är jobbigt men ha tålamod och skynda långsamt.

Med vänlig häsning/
Christer Hillman
Leg. läkare