Det blev en fin promenad runt elljusspåret i Timrå, som hade fått ett lätt täcke av snö över sig. Insåg när jag gick där och tittade ut över Indalsälven, att jag är så nöjd att jag bor där jag bor. Jag älskar att ha naturen så nära inpå och det faktum att det faktiskt finns fyra årstider. Så fort det blir tillräckligt med snö, kommer jag att sela på hästen och spänna henne framför släden och bege mig ut på en slädtur runt skogarna i Bergeforsen.

Hmm, nog om mitt lilla ”flumspår”. Det var ju motionen och motivationen jag skulle skriva om.

Idag kan jag berätta för er att kroppen sa ifrån. Nu var det ljumskarna som inte ville röra på sig lika mycket som jag ville. Tillslut hade jag värdens tyngsta fötter! Jag lovar! De sista 200 metrarna gick långsamt, riktigt långsamt. En pensionär med rullator hade kunnat susa förbi utan problem. Då var jag less och kände för att kasta in handduken. Men tjurig som jag är, så lyckades man lyfta upp blyfötterna ett steg i taget och tillslut satt jag bakomför ratten i bilen. Var så otroligt skönt att få fara hem och lägga sig i soffan.

Tur som det var hade jag lovat min tremänning Patricia, att jag skulle fara upp till stallet och gå bredvid henne när hon skulle rida bort till ridstadion. Hade jag inte gjort det hade jag nog fastnat i soffan för resten av dagen. Så dagens stegskörd blev 15590 och då har jag tagit det lugnt! Undra hur många steg jag går annars?

En liten nackdel är att jag tror jag håller på att få ngn form av inflammation på ovansidan av höger fot. Börjar smärta när jag vinklar upp foten, så det blev nog lite tur i oturen att jag ska iväg på ett 3-dagars seminarium imorgon. Påsarna får åka med men träningen blir kvar hemma./
Maggan

Först på måndag kan jag köra 100%-igt igen. Då får ni se upp. För då är tjurskallen tillbaka.

Klicka här för att komma till startsidan för Quickest Loser.